مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْغَٰشِيَةِ ۝١

HAR DU hört talas om Det som skall överskugga allt?

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍ خَٰشِعَةٌ ۝٢

Den Dagen skall [någras] ansikten vara märkta av förödmjukelse:

عَامِلَةٌۭ نَّاصِبَةٌۭ ۝۳

de släpar på [bördan av sin synd]

تَصْلَىٰ نَارًا حَامِيَةًۭ ۝٤

[på väg mot] den heta eld där de skall brinna.

تُسْقَىٰ مِنْ عَيْنٍ ءَانِيَةٍۢ ۝٥

Vid en kokande källa får de släcka sin törst

لَّيْسَ لَهُمْ طَعَامٌ إِلَّا مِن ضَرِيعٍۢ ۝٦

och deras enda föda skall vara en torr, törnig buske,

لَّا يُسْمِنُ وَلَا يُغْنِى مِن جُوعٍۢ ۝۷

som varken ger näring eller stillar hungern.

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍۢ نَّاعِمَةٌۭ ۝۸

[Andras] ansikten skall den Dagen visa glädjen och

لِّسَعْيِهَا رَاضِيَةٌۭ ۝۹

tillfredsställelsen över [att ha nått det mål] de strävade mot,

فِى جَنَّةٍ عَالِيَةٍۢ ۝١۰

[vilande] i en högt belägen lustgård,

لَّا تَسْمَعُ فِيهَا لَٰغِيَةًۭ ۝١١

där de inte tvingas höra tomt och meningslöst tal;

فِيهَا عَيْنٌۭ جَارِيَةٌۭ ۝١٢

[en lustgård] med flödande källor

فِيهَا سُرُرٌۭ مَّرْفُوعَةٌۭ ۝١۳

och rikt utsirade troner,

وَأَكْوَابٌۭ مَّوْضُوعَةٌۭ ۝١٤

där dryckesbägare har burits fram

وَنَمَارِقُ مَصْفُوفَةٌۭ ۝١٥

och kuddar ordnats i rader

وَزَرَابِىُّ مَبْثُوثَةٌ ۝١٦

och [mjuka] mattor lagts ut.

أَفَلَا يَنظُرُونَ إِلَى ٱلْإِبِلِ كَيْفَ خُلِقَتْ ۝١۷

HAR DE [som förnekar uppståndelsen] aldrig ägnat en tanke åt kamelens skapnad?

وَإِلَى ٱلسَّمَآءِ كَيْفَ رُفِعَتْ ۝١۸

Och åt himlens valv, hur det har rests

وَإِلَى ٱلْجِبَالِ كَيْفَ نُصِبَتْ ۝١۹

Och åt bergen, hur fast de har förankrats

وَإِلَى ٱلْأَرْضِ كَيْفَ سُطِحَتْ ۝٢۰

Och åt jordens [yta], hur den har bretts ut

فَذَكِّرْ إِنَّمَآ أَنتَ مُذَكِّرٌۭ ۝٢١

Påminn dem [Muhammad]! Din uppgift är att påminna -

لَّسْتَ عَلَيْهِم بِمُصَيْطِرٍ ۝٢٢

men över deras [sinnen] har du ingen makt.

إِلَّا مَن تَوَلَّىٰ وَكَفَرَ ۝٢۳

Men den som vänder ryggen till och envist framhärdar i att förneka sanningen

فَيُعَذِّبُهُ ٱللَّهُ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَكْبَرَ ۝٢٤

skall Gud straffa med det strängaste av alla straff.

إِنَّ إِلَيْنَآ إِيَابَهُمْ ۝٢٥

Det är till Oss de skall återvända,

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا حِسَابَهُم ۝٢٦

och därefter tillkommer det Oss att ställa dem till svars.