مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ لَآ أُقْسِمُ بِيَوْمِ ٱلْقِيَٰمَةِ ۝١

Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag!

وَلَآ أُقْسِمُ بِٱلنَّفْسِ ٱللَّوَّامَةِ ۝٢

Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]!

أَيَحْسَبُ ٱلْإِنسَٰنُ أَلَّن نَّجْمَعَ عِظَامَهُۥ ۝۳

Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt]

بَلَىٰ قَٰدِرِينَ عَلَىٰٓ أَن نُّسَوِّىَ بَنَانَهُۥ ۝٤

Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]!

بَلْ يُرِيدُ ٱلْإِنسَٰنُ لِيَفْجُرَ أَمَامَهُۥ ۝٥

Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv

يَسْـَٔلُ أَيَّانَ يَوْمُ ٱلْقِيَٰمَةِ ۝٦

och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?"

فَإِذَا بَرِقَ ٱلْبَصَرُ ۝۷

[Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan]

وَخَسَفَ ٱلْقَمَرُ ۝۸

och månen mister sitt sken

وَجُمِعَ ٱلشَّمْسُ وَٱلْقَمَرُ ۝۹

och solen och månen förenas -

يَقُولُ ٱلْإِنسَٰنُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ ٱلْمَفَرُّ ۝١۰

den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?"

كَلَّا لَا وَزَرَ ۝١١

Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly!

إِلَىٰ رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ ٱلْمُسْتَقَرُّ ۝١٢

Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd!

يُنَبَّؤُا۟ ٱلْإِنسَٰنُ يَوْمَئِذٍۭ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ ۝١۳

Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät;

بَلِ ٱلْإِنسَٰنُ عَلَىٰ نَفْسِهِۦ بَصِيرَةٌۭ ۝١٤

ja, hon skall se sig själv [sådan hon var],

وَلَوْ أَلْقَىٰ مَعَاذِيرَهُۥ ۝١٥

även om hon söker ursäkter [för sina fel].

لَا تُحَرِّكْ بِهِۦ لِسَانَكَ لِتَعْجَلَ بِهِۦٓ ۝١٦

SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!

إِنَّ عَلَيْنَا جَمْعَهُۥ وَقُرْءَانَهُۥ ۝١۷

Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen.

فَإِذَا قَرَأْنَٰهُ فَٱتَّبِعْ قُرْءَانَهُۥ ۝١۸

När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen;

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا بَيَانَهُۥ ۝١۹

sedan är det Vår sak att göra dess mening klar.

كَلَّا بَلْ تُحِبُّونَ ٱلْعَاجِلَةَ ۝٢۰

NEJ! Ni [människor] älskar detta liv och dess flyktiga [glädjeämnen]

وَتَذَرُونَ ٱلْءَاخِرَةَ ۝٢١

[till den grad att] ni skjuter tankarna på evigheten åt sidan!

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍۢ نَّاضِرَةٌ ۝٢٢

Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje -

إِلَىٰ رَبِّهَا نَاظِرَةٌۭ ۝٢۳

de får skåda sin Herre -

وَوُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍۭ بَاسِرَةٌۭ ۝٢٤

medan mörka skuggor kommer att skymma [andras] ansikten -

تَظُنُّ أَن يُفْعَلَ بِهَا فَاقِرَةٌۭ ۝٢٥

de grubblar över det lidande som väntar dem.

كَلَّآ إِذَا بَلَغَتِ ٱلتَّرَاقِىَ ۝٢٦

NEJ! När [den döende] är nära att utandas sin sista suck

وَقِيلَ مَنْ ۜ رَاقٍۢ ۝٢۷

och de [anhöriga] frågar: "Vem har det botemedel [som kan rädda honom]?"

وَظَنَّ أَنَّهُ ٱلْفِرَاقُ ۝٢۸

och han själv tänker att avskedets stund är inne

وَٱلْتَفَّتِ ٱلسَّاقُ بِٱلسَّاقِ ۝٢۹

och vånda läggs till vånda.

إِلَىٰ رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ ٱلْمَسَاقُ ۝۳۰

Då återstår [bara] den sista färden till din Herre!

فَلَا صَدَّقَ وَلَا صَلَّىٰ ۝۳١

Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte.

وَلَٰكِن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ ۝۳٢

[När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen;

ثُمَّ ذَهَبَ إِلَىٰٓ أَهْلِهِۦ يَتَمَطَّىٰٓ ۝۳۳

och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina.

أَوْلَىٰ لَكَ فَأَوْلَىٰ ۝۳٤

[Ditt slut] är nära [eländige förnekare]!

ثُمَّ أَوْلَىٰ لَكَ فَأَوْلَىٰٓ ۝۳٥

Ja, [ditt slut] är nära!

أَيَحْسَبُ ٱلْإِنسَٰنُ أَن يُتْرَكَ سُدًى ۝۳٦

TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas till svars]

أَلَمْ يَكُ نُطْفَةًۭ مِّن مَّنِىٍّۢ يُمْنَىٰ ۝۳۷

Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte],

ثُمَّ كَانَ عَلَقَةًۭ فَخَلَقَ فَسَوَّىٰ ۝۳۸

och blev därefter en grodd som satte sig fast - och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes]

فَجَعَلَ مِنْهُ ٱلزَّوْجَيْنِ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰٓ ۝۳۹

och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga

أَلَيْسَ ذَٰلِكَ بِقَٰدِرٍ عَلَىٰٓ أَن يُحْۦِىَ ٱلْمَوْتَىٰ ۝٤۰

Skulle då denne [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv?