مصحف الثريا

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ ٱلْحَآقَّةُ ۝١

SANNINGENS stund [skall komma]!

مَا ٱلْحَآقَّةُ ۝٢

Vad betyder Sanningens stund

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا ٱلْحَآقَّةُ ۝۳

Och vad kan låta dig förstå vad Sanningens stund betyder?

كَذَّبَتْ ثَمُودُ وَعَادٌۢ بِٱلْقَارِعَةِ ۝٤

[STAMMARNA] Thamud och Aad ville inte tro på det dundrande slaget.

فَأَمَّا ثَمُودُ فَأُهْلِكُوا۟ بِٱلطَّاغِيَةِ ۝٥

Thamudenerna begravdes av ett jordskalv;

وَأَمَّا عَادٌۭ فَأُهْلِكُوا۟ بِرِيحٍۢ صَرْصَرٍ عَاتِيَةٍۢ ۝٦

och vad [stammen] Aad beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla,

سَخَّرَهَا عَلَيْهِمْ سَبْعَ لَيَالٍۢ وَثَمَٰنِيَةَ أَيَّامٍ حُسُومًۭا فَتَرَى ٱلْقَوْمَ فِيهَا صَرْعَىٰ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ خَاوِيَةٍۢ ۝۷

som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta [på marken] som urgröpta palmstubbar.

فَهَلْ تَرَىٰ لَهُم مِّنۢ بَاقِيَةٍۢ ۝۸

Kan du [nu] finna några spår efter dem

وَجَآءَ فِرْعَوْنُ وَمَن قَبْلَهُۥ وَٱلْمُؤْتَفِكَٰتُ بِٱلْخَاطِئَةِ ۝۹

Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd.

فَعَصَوْا۟ رَسُولَ رَبِّهِمْ فَأَخَذَهُمْ أَخْذَةًۭ رَّابِيَةً ۝١۰

När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.

إِنَّا لَمَّا طَغَا ٱلْمَآءُ حَمَلْنَٰكُمْ فِى ٱلْجَارِيَةِ ۝١١

När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er.

لِنَجْعَلَهَا لَكُمْ تَذْكِرَةًۭ وَتَعِيَهَآ أُذُنٌۭ وَٰعِيَةٌۭ ۝١٢

Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta.

فَإِذَا نُفِخَ فِى ٱلصُّورِ نَفْخَةٌۭ وَٰحِدَةٌۭ ۝١۳

Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång -

وَحُمِلَتِ ٱلْأَرْضُ وَٱلْجِبَالُ فَدُكَّتَا دَكَّةًۭ وَٰحِدَةًۭ ۝١٤

och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt,

فَيَوْمَئِذٍۢ وَقَعَتِ ٱلْوَاقِعَةُ ۝١٥

den Dagen har det kommit som måste komma.

وَٱنشَقَّتِ ٱلسَّمَآءُ فَهِىَ يَوْمَئِذٍۢ وَاهِيَةٌۭ ۝١٦

Och himlen - som har blivit skör - skall brista

وَٱلْمَلَكُ عَلَىٰٓ أَرْجَآئِهَا ۚ وَيَحْمِلُ عَرْشَ رَبِّكَ فَوْقَهُمْ يَوْمَئِذٍۢ ثَمَٰنِيَةٌۭ ۝١۷

och änglarna [skall stiga fram] från alla håll och över dem skall åtta [bärare] den Dagen bära din Herres tron.

يَوْمَئِذٍۢ تُعْرَضُونَ لَا تَخْفَىٰ مِنكُمْ خَافِيَةٌۭ ۝١۸

Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt.

فَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَٰبَهُۥ بِيَمِينِهِۦ فَيَقُولُ هَآؤُمُ ٱقْرَءُوا۟ كِتَٰبِيَهْ ۝١۹

Och den som får ta emot sin bok med höger hand skall ropa: "Kom! Läs [vad som står] i min bok!

إِنِّى ظَنَنتُ أَنِّى مُلَٰقٍ حِسَابِيَهْ ۝٢۰

Jag visste att jag [en dag] skulle kallas att avlägga räkenskap!"

فَهُوَ فِى عِيشَةٍۢ رَّاضِيَةٍۢ ۝٢١

Han skall leva, salig,

فِى جَنَّةٍ عَالِيَةٍۢ ۝٢٢

i ett himmelskt paradis,

قُطُوفُهَا دَانِيَةٌۭ ۝٢۳

där [alla] frukter är [lockande] nära.

كُلُوا۟ وَٱشْرَبُوا۟ هَنِيٓـًٔۢا بِمَآ أَسْلَفْتُمْ فِى ٱلْأَيَّامِ ٱلْخَالِيَةِ ۝٢٤

[Han och hans medbröder skall uppmanas:] "Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni sände framför er!"

وَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَٰبَهُۥ بِشِمَالِهِۦ فَيَقُولُ يَٰلَيْتَنِى لَمْ أُوتَ كِتَٰبِيَهْ ۝٢٥

Men den som får ta emot sin bok med vänster hand skall säga: "Ack, om jag ändå hade sluppit se min bok

وَلَمْ أَدْرِ مَا حِسَابِيَهْ ۝٢٦

och fått förbli i okunnighet om denna räkenskap över mitt [liv]!

يَٰلَيْتَهَا كَانَتِ ٱلْقَاضِيَةَ ۝٢۷

Om ändå detta hade varit slutet!

مَآ أَغْنَىٰ عَنِّى مَالِيَهْ ۜ ۝٢۸

Ingen nytta har jag av allt det som jag ägde!

هَلَكَ عَنِّى سُلْطَٰنِيَهْ ۝٢۹

Mina argument har mist all styrka!"

خُذُوهُ فَغُلُّوهُ ۝۳۰

[Då skall befallningen ges:] "Grip honom och slå honom i en krage av järn

ثُمَّ ٱلْجَحِيمَ صَلُّوهُ ۝۳١

och låt helvetets lågor sveda honom.

ثُمَّ فِى سِلْسِلَةٍۢ ذَرْعُهَا سَبْعُونَ ذِرَاعًۭا فَٱسْلُكُوهُ ۝۳٢

Kedja därefter ihop honom [med andra syndare] i en kedja vars längd är sjuttio alnar;

إِنَّهُۥ كَانَ لَا يُؤْمِنُ بِٱللَّهِ ٱلْعَظِيمِ ۝۳۳

han ville nämligen inte tro på Guds höga majestät,

وَلَا يَحُضُّ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ۝۳٤

och uppmanade ingen att ge den fattige att äta.

فَلَيْسَ لَهُ ٱلْيَوْمَ هَٰهُنَا حَمِيمٌۭ ۝۳٥

Därför har han här i dag ingen vän

وَلَا طَعَامٌ إِلَّا مِنْ غِسْلِينٍۢ ۝۳٦

och får ingen annan föda än sådana motbjudande anrättningar

لَّا يَأْكُلُهُۥٓ إِلَّا ٱلْخَٰطِـُٔونَ ۝۳۷

som bara syndarna kan svälja."

فَلَآ أُقْسِمُ بِمَا تُبْصِرُونَ ۝۳۸

VID allt det som ni kan urskilja

وَمَا لَا تُبْصِرُونَ ۝۳۹

och vid det som ni inte kan urskilja!

إِنَّهُۥ لَقَوْلُ رَسُولٍۢ كَرِيمٍۢ ۝٤۰

Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord,

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَاعِرٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تُؤْمِنُونَ ۝٤١

inte ord av en poet - få är de ting ni tror på! -

وَلَا بِقَوْلِ كَاهِنٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تَذَكَّرُونَ ۝٤٢

Inte heller ord av en spåman - få är de ting ni ägnar eftertanke åt!

تَنزِيلٌۭ مِّن رَّبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ۝٤۳

[Detta är] en uppenbarelse från världarnas Herre!

وَلَوْ تَقَوَّلَ عَلَيْنَا بَعْضَ ٱلْأَقَاوِيلِ ۝٤٤

Om han [som fått uppenbarelserna sig anförtrodda hade tillfogat] några ord och påstått att de var Våra,

لَأَخَذْنَا مِنْهُ بِٱلْيَمِينِ ۝٤٥

skulle Vi ha gripit hans högra hand

ثُمَّ لَقَطَعْنَا مِنْهُ ٱلْوَتِينَ ۝٤٦

och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder.

فَمَا مِنكُم مِّنْ أَحَدٍ عَنْهُ حَٰجِزِينَ ۝٤۷

Ingen av er hade då kunnat rädda honom!

وَإِنَّهُۥ لَتَذْكِرَةٌۭ لِّلْمُتَّقِينَ ۝٤۸

[Denna Koran] är helt visst en påminnelse till dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen.

وَإِنَّا لَنَعْلَمُ أَنَّ مِنكُم مُّكَذِّبِينَ ۝٤۹

Vi vet att det bland er finns de som kommer att förneka [den]

وَإِنَّهُۥ لَحَسْرَةٌ عَلَى ٱلْكَٰفِرِينَ ۝٥۰

och detta kommer att orsaka förnekarna [själva] bitter grämelse.

وَإِنَّهُۥ لَحَقُّ ٱلْيَقِينِ ۝٥١

Helt visst är den den absoluta Sanningen.

فَسَبِّحْ بِٱسْمِ رَبِّكَ ٱلْعَظِيمِ ۝٥٢

Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!